Ponny tiden.
Vissar tider saknar man enormt. Satt och kollade igenom kort och hittade massor av tävlingkort sen jag och Sprite va ute och tävlade en del. Kommer ihåg känslan i magen och stämningen dagen innan när man fixade i ordning uttrustning och "sin" lilla ponny. Sprite var juh då inte min egna utan ridskolans ponny. Men i allafall, den känslan var som dagen innan julafton. Man kunde knappt sova och det bubblade liksom på ett roligt sätt i magen, man kunde inte vara still. (: Man var alltid så extremt taggad. Visserligen är jag juh det nu också , men på ett annat sätt. Nu känns det att det är mer press på att rida på bra procent och ha ett bra flyt. Nu handlar det om petandet på de små, små missarna man gör. Förr var det mer så att amn va as glad över att rida på 53 % vilket jag idag skulle slita mitt hår och tjuta för om jag gjorde. (; haha sånt är livet (;
Saknar i allafall tiden och min lilla trotjänare Sprite (:

sprite och jag

Lantmeister och jag

Dublin och jag

Jag och Nova
Saknar i allafall tiden och min lilla trotjänare Sprite (:

sprite och jag

Lantmeister och jag

Dublin och jag

Jag och Nova
Kommentarer
Trackback